Dresden d. 11 Juli 1881.kl. 10 på aftonen.

Min kära älskade lilla Gumma, otäcka unge som jag ej kan låta bli att tänka på!

Här följer nu redogörelse för mitt vistande i Dresden, hvilket tar sitt slut i morgon f.m. omkring kl. 10, då Gustaf och jag afresa till Berlin. -

I går morgse spatserade vi före frukosten en kort stund i grannskapet. - Kl. 11 åhörde vi mycket vacker sång vid en messa i stora Katholska kyrkan, som ligger midt framför oss. Ganska många åhörare och stränga herrar kyrkvaktare som i prydliga drägter och med stora stafvar, höllo de nyfikne på vederbörligt afstånd från församlingen. - Efter messan gingo vi till Grünes Gewölbe och åsågo alla de präktiga saker som der finnas uppradade. - Middag åto vi i hotellet och kaffe intogo vi på Brühlsche Terasse.

Då Gustaf oaktadt sina föregående besök ej synes vara så hemma i Dresden, hufvudsakligen väl derföre att han efter sin brunnskur icke plägat orka med så mycket, så satte vi oss efter intaget kaffe upp på en omnibus och lät den bära af hvart det gick. - Vi kommo då till Dresden-Neustadt och till en förlustelseplats, Lincksche Garten, der en folkfest pågick, och der vi blandade oss med i trängseln och fingo se ett utklädt Zigeunerband. - Vädret var likväl på aftonen ganska kallt och hade hela dagen varit mindre vackert, hvarföre vi begåfvo oss tidigt hem.

Jag finner att jag glömt nämna att vi efter besöket igår i Grünes Gewölbe voro till Zoologiska trädgården, deraf jag för min del, och jag tror äfven Gustafs, oaktadt regnvädret, fann mycket nöje. Vi sågo isbjörnen bada, de vanliga björnarne apportera hvad som kastades åt dem, likaså Elefanter, matade aporna etc.etc. Idag har vädret varit ganska vackert och vi hafva derföre användt tiden så väl vi kunnat. -

Före frukosten togo vi oss en promenad i grannskapet, bland annat till Posten, der jag tänkte att jag möjligen kunde hafva några rader från dig, och se! jag fann ditt snälla bref af den 7 dennes hvarför jag hjertligen tackar dig. - Beträffande en tour för mig efter kuren, så har du af mitt sednaste bref funnit hur jag löst den frågan; en hvila på detta sätt njuten, tar jag emot med tacksamhet, således finner du att jag ändå ej är så envis, och Gustaf M. torde nog äfven gifva med sig, då han talar om att efter hemkomsten göra en tur till Norrland med någon af sina gossar.

Hvad du nämner om Fru Kjellberg var för mig en nyhet. - Jag undrar hvarest Kjellberg sjelf fick emottaga den. -
Efter frukosten idag gingo vi upp i Tafvel-Galleriet der vi tillbringade ett par mycket interessanta timmar. - Jag upptecknade i min annotations-bok åtskilliga vackra taflor för hågkomst för framtiden, ifall du eller jag då skulle komma till Dresden. - Den återstående tiden före middagen tillbragte vi med att spatsera i de centrala delarne af staden, der Dresden visar sig storartadt, och man ser att det är en hufvudstad. -

Middag åto vi på Brühlsche Terasse och på e.m. gjorde vi på mitt förslag, ty jag vill alltid att man skall begagna tiden att se sig om så mycket som möjligt, en färd på ångbåt uppåt floden till Wackwitz, en mycket vacker tur, och hvarigenom vi ungefärligen fingo se den del af Elbens stränder, som undgick oss på jernvägen hit, enär denna lemnar floden ett stycke från Dresden. -

Hemkomne kl. 1/2 8 gingo vi åter till Brühlsche Terasse för att på Restauranten der åhöra en Concert och intaga vårt The. - Der återfann jag gamla bekanta från Carlsbad, ÖfversteLöjtnant Arsenius med Fru, som just ankommit på e.m. och nu voro på väg hem via Köpenhamn och Götheborg. - Gustaf, som var något trött gick tidigt hem, men jag satt gerna qvar en god stund och pratade med Arsenius’, som äro mycket hyggliga, och fick då höra nyheter från Carlsbad, om Arnoldssons begrafning m.m.

Om du nu får något vidare bref från mig, kan jag ej säga, men du vet ändå att jag tänker på dig. - Jag räknar med längtan hvarje dag som för mig närmare dig och hemmet.

Farväl! Hjertliga helsningar till barnen och alla och en varm kyss till dig från

Din Carl

Vid närmare efterräknande finner jag att ett bref från Berlin ej skulle komma just fortare fram än jag sjelf, och derföre slutar min dagbok här.

Carl

Detta är Carls sista brev före hemkomsten från Carlsbad-resan.

Hans hemlängtan är nu mycket stark och han tycks glädja sig mycket inför utsikten att åter få träffa sin kära Clara.

Den glädjen unnar vi honom gärna...