Figueira d. 15 July 1857.

Bäste Broder,

En lång tid har nu förflutit sedan jag sist skref till Dig, och jag har således att, ehuru sent, tacka för Dina vänskapsfulla bref af d. 16 May, hvilket kom mig tillhanda i Lissabon, och af d. 29 May, hvilket Capt. Åhström öfverförde. -

Af mitt sednaste bref till Costa af d. 2 ds vet Du redan om Balders ankomst, och jag kan nu tillägga att Capt. Åhström afseglade härifrån d. 13 ds. på morgonen till St. Ubas (?), medförande sina plankor som barlast. -

Såsom jag förutsade stannade han utanför, och lossade på redden i 3 små fartyg, som gingo ut och emottogo lasten. De första dagarna måste fartyget ligga overksamt till följd deraf att det föll vederbörande här in att påstå det boskapssjuka funnes i Stockholm, och utan att efterse huruvida boskap funnes ombord eller ej, skrefvo de till Lissabon för att inhemta order, och med de snabba communcationerna här skulle det taga 5 à 6 dagar innan svar och tillåtelse att lossa ankomme, under hvilken tid ingen communication fick vara med fartyget.

Men när Hr Pinho, Borges svåger, kom ned, tyckte han detta skulle dra för länge om och med ett litet knep, så anskaffade han tillstånd för fartyget att lossa utan att afvakta svar från Lissabon. Knepet bestod deri att Kapt. uppgaf att fartyget läckte, och lyckades genast. Pinho skref på Portugisiska innehållet af det bref Captenen skulle skrifva, och jag öfversatte på Svenska för Kapt. att skrifva efter. Jag skref också ett annat bref fr. Pinho (el Borges) till Kapt. på Svenska, hvilken hjelp nog kom bra till pass, för här finns ingen annan som kan Svenska; den Svensken som var här i Figueira, afreste innan jag kom, till Lissabon.

Pinho var här i huset ett par dagar till middagen, och det var bra jag blef bekant med honom på förhand. Han erbjöd mig att bo i sitt hus i Coimbra, som gubben Costa säger är ett godt hus, och få se hur jag gör. Capt. Åhström var här också några dagar till middagen och som communicationen med hans fartyg ute på redden var kinkig så låg han här också ett par nätter. Det var ganska roligt att få prata litet Svenska, men nu kommer det väl att dröja igen. -

Jag skulle gerna ha velat sända något hem med honom, och jag hade redan bedt Capt. taga några Portugisiska höns, ty det är ej rätta frukt-tiden nu, men när jag skulle till och köpa dem fanns här ej andra än lika våra bond-höns, så jag ansåg ej värdt skicka några. Av frukt finnes här för närvarande blott fikon och aprikoser, som likväl ej hålla sig; päron och äpplen äro ännu ej riktigt färdiga. -

För att återkomma till ”Balder”, vill jag säga att lossningen gick bra och i vackert väder. Hvad som jag likväl tyckte var orätt, ehuru jag ej ville säga något, var att Kapt. fick betala 1/2ten af kostnaden för att taga Jernet innanför Barren - 80 à 90 (?). Certepartiet säger att lasten skall tagas på emottagarens bekostnad från sidan af fartyget, der det kan ligga flott och säkert, och att Capt., såvida fartyget ej kan inkomma till Figueira under full spring, eger att lossa utanför barren eller afgå till Lissabon. Lastemottagaren resonnerade på det viset att när han emottagit så mycket af lasten att fartyget kunde gå in det också var Kapt:s skyldighet att göra det; men utom det att Certepartiet ej omnämner dylika afplockningar, så skulle ju emottagaren af samma skäl kunna tvinga Kapt. att gå in med blott 10 à 20 (?), om han ej kunde inlöpa med mera och detta tycks väl vara litet orimligt. -

Det i mitt bref till Costa uppgifne vattendjupet af barren, som ”the head pilot” gaf mig, var menadt att vara det under barrens vanliga tillstånd; som det nu har varit en tid, har det ej varit mer än 8 à 9 pas (?) och det var endast genom att sälja tillbaka sina laster och gå tomma, som de i mitt bref till Costa omnämnda Eng. fartygen denna gången kommo ut, - vattnet i barren var 8 pás 9 tum.

Jag skall väl nu också omnämna något hur jag fördrifvit min tid här,. Den 4. Juli på aftonen var det maskerade igen och jag, Francisco och Snr Dias klädde oss som Engelska sjömän och på det viset bar det af till en liten stad, Tavaredi, derifrån vi efter en stund begåfvo oss till ett hus i grannskapet, tillhörande en Snr Duarte som en ca 20 år varit i England, och derföre helt och hållet inrätt sitt hus på Engelskt, comfortabelt vis. På gården afbrändes ett präktigt fyrverkeri och sedan dansades der hela natten; vi 3 sjömän inbjödos till Souper af Snr Duarte och hans Fru, som är från London. -

Kl. 4 tiden på Söndagsmorgonen bar det åter af åt Tavaredi, der vi efter en stunds genomströfvande, sofvo öfver natten i Hr Costa’s systers hus, klädda som vi voro, vi 3 i en bädd. - Vi skulle på Söndagsmorgonen få våra kläder utsända till oss fr. Figueira, men som jag ej kände mig riktigt comfortabel efter en sådan sömn, så återvände jag och Francisco på morgonen kl. 8 till Figueira, ridande på ett par åsnor utan stigbyglar eller någonting; och jag är säker på att mången mötande tog oss för Eng. sjömän i våra röda ylletröjor och sydvester, så mycket mer som vi talade Engelska, -

Jag hade knappt hunnit kläda mig som vanligt, så bar det åter af ut till Tavaredi, i sällskap med Costas systrar, och vi stannade der hela dagen för att åse ett oupphörligt ridande fram och tillbaka af tåg af masker till häst, dans, lekar etc. - Jag blef emedlertid snart nöjd att se dylikt och har nu sett nog. - Somliga aftnar har jag tillbringat i sällskap med Costas systrar i bekanta hus och jag har alltid rönt vänligt emottagande. -

Som jag ej just är så slängd i Portugisiskan, så har jag i dess ställe just som haft litet öfning i de andra språken, ty med somliga måste jag tala Engelska, med somliga Franska och med några Tyska. I Söndags voro vi hela familjen och några bekanta ut till Hr Costa’s så kallade Quinta i det vi togo middag med oss. Huset är litet men vin-fälten äro bra nog stora; hvad som jag dock måste klaga öfver, är att jag knappt någonstädes kunde der finna en fläck af skugga, och också hade vi alla känning af värmen. I går och idag har värmen varit oerhörd, och jag har knappt kunnat sofva om nätterna. Om förmiddagarna brukar jag bada utanför barren, i sällskap med några andra, och detta uppfriskar något så länge det varar. -

I förrgår hade jag, Costas syster Emilia och en kusin Luiz fr. Brasilien som bor i huset, en ganska angenäm spatserridt på mulåsnor ut till fyrbåken vid Cap Mondego. Vägen gick uppför branta kullar och visade på sina ställen utmärkt vackra utsigter. Fyrbåken är alldeles ny och utmärkt präktig; vi voro uppe i öfre delen och sågo allting. Denna fyrbåk börjar tändas d. 1 Aug. och är den förnämsta på hela Pyreneiska halfön.

Dagarna har jag vanligtvis tillbringat att läsa något eller spatsera; min språkmästare var likväl ej just synnerligen god, så att jag avskedade honom redan för några dagar sedan. och jag längtar nu att tillbringa min tid nyttigare. - Det var sagdt jag skulle gå till Coimbra idag på morgonen kl. 8, och jag steg derföre upp kl. 6 och hade allt i ordning i god tid, men så blef ej den båten, med hvilken Hr Costa uppgjort för min passage, färdig, och jag går nu i morgon bittida kl. 8. -

Som passagen uppför strömmen ej går så fort som den gick utför, så kan det hända att jag får tillbringa morgon natt i båten, men jag får madrass etc jemte matförråd med mig härifrån, så jag tror ej jag skall lida nöd. Hr Costa ger mig introduktionsbref till Hr Borges, hos hvilken jag får uppbära pengar, samt till en Föreståndare för att Collegium hos hvilken det är mycket möjligt jag kommer att bo. - Då jag dessutom har Dr O’Neill att rådfråga så tror jag nog jag skall kunna laga, jag kommer bra till.

Många helsningar nu till Pappa, Mamma, Hanna och Alla. Jag hinner ej mer i dag - mer fr. Coimbra.

Din tillgifne bror Carl

(Mitt sednaste bref till hemmet var till Mamma af d. 26 pto.)

I detta brev till Carls bror Axel får vi en liten

inblick i hur dåtidens internationella handelsutbyte kunde gå till och hur man med lite kreativitet krånglade sig förbi oväntade byråkratiska hinder.

Vi får också en liten inblick i de uppdrag Carl utförde under sin resa, vars syfte i huvudsak gick ut på förkovran och - för att använda ett modernt begrepp - nätverksbyggande.