Uppsala d. 11 Febr. 1857
Besvar. d. 21 Juli 1857

Hedersbroder!

Många gånger har jag ämnat skrifva dig till men alltid blifvit på ett eller annat sätt hindrad; så var jag verkligen i Julas fullt besluten dertill, men hur man kom till Stockholm och dels var i familjen dels ute med kamrater, förflöt tiden så hastigt att jag aldrig kunde få rigtig ro att sätta mig ned att skrifva. Du må också veta att jag ej var hemma mer än halfannan vecka (jag fick ej en gång tid att göra någon visit hos Cantzlers). Nåväl det förargade mig att ej hafva fullgjort mitt beslut och jag lofvade Axel att med alldra första sedan jag hit återkommit sända dig några rader. Men då jag väl kom hit förflöt tiden nästan ändå hastigare än förut, ty först blef jag helsad välkommen af dem som tillbringat Julen här och så fick jag i min ordning lof att deltaga i välkomsthelsningarna till dem som kommo efteråt. Och när allt detta war slut befallte mig den uppstudsige magen i förening med doktorn att intaga sängen, hvarifrån jag först i dessa dagar uppstigit. - Som du väl inser kan jag ej hafva några Stockholms nyheter att lemna dig - utan får du nöja dig med en tarflig beskrifning öfver hur verlden lefvat med undertecknad eller tvertom.

Hösten sedan du rest och jag farit tillbaka hit war den mest rummeluppfyllda tid jag varit med om och hoppas en sådan tid ej måtte återkomma, ty snart sagdt dagligen voro vi tillsammans några glada själar (hvaribland må nämnas Gust. Berghman och Cederstråhle) - och för det mesta gick det hett till. Dertill bidrog också ett nytt schweitzeri som var särdeles inbjudande såwäl med afseende på lokal (i Kapten Hagbergs gård på Drottninggatan - om du vet hvar det är) - som fruntimmerna, hvaribland Mathilda, eljest ”La belle” kallad. Jag nämner henne serskilt dels emedan jag vet att hon är dig wäl bekant, och dels emedan jag roade mig under den tiden att courtisera eller rättare - som man säger - ligga inne med henne ty det förra kom ej så mycket i frågan. Hon var rätt snäll och bra, ehuruväl man ej kan hålla länge ut med henne, ty dertill är hon allt för dum. Hur är det har inte du också försökt henne. Jag vill minnas du en längre tid frukosterade hos Clara Gupp för hennes skulle - inte sannt!?

Jag så tillbringade hösten, hvarunder jag emedlertid underhöll min bekantskap med - du vet - den som war uppe i Upsala med sin syster under hösten och helsade på mig. Kom för all del ihåg att detta är ”unter uns gesagt”. Dock fick jag med afseende på henne några skrupler såsom att det kostade wäl mycket samt att det war svinaktigt att draga hennes herre vid näsan, hvarför jag också, innan jag for hem till Juln skref ett bref som skulle göra slut på vår bekantskap och wäl hemkommen ej vidare besökte henne. Men ”hast du mir gesehn” jag går upp på Annandag-Juls maskeraden och bland de första fruntimmer som jag der ser är just S. som kommer direkte fram till mig och begär en dans - hvartill jag naturligtvis jakade. Efter dess slut gick vi upp i smårummen, der blef mycket prat och förklaringar hvaraf slutligen följden blef - att bekantskapen fortsättes - så att hon nu lofvat att under vintern komma hit upp. -

Ja ja min bäste Carl, nu får du häraf ej sluta att jag blifvit alltför lättsinnig ty jag är nu densamme som förr och om jag tycker om att hafva en eller annan liten flamma emellanåt, så är detta också allt. För närvarande kan jag säga mig ej hafva någon mera än just S. ty med det gamla året slutade jag också med Mathilda. Jag har för öfrigt ej tid dermed, ty snart nog skall jag börja tentera och kommer således att upphöra med både Schweitzeri- och courtice-lifvet. -

Ledsen är jag att äfven wara så bunden att jag ej kan få komma ut till Dufnäs i sommar. Der blir allt också förändrat detta år isynnerhet i Prestgården först genom din bortovaro och så Mina, som wäl kommer att bo i Stenhuset. (Det blir dock aldrig detsamma och hon war till större delen rummelmästarinnan.) Äfven kan hända att Costa reser ehuru jag numera liksom tviflar på om det är sannt när han talar om sin förestående bortresa. -

Annars är här sig fullkomligt likt. För närvarande är familjen Moden här och sjunger. Det är ett ovanligt godt sällskap och sångerskan är i mitt tycke utmärkt. Jag hade just för några dagar sedan bref från Arosenius - med en liten commission till dem angående några notor - och fann jag att han stod särdeles wäl i deras ynnest. Emilia om du vet hvem af dem det är - påminner skarpt om Fleurs de Marie ehuru jag tror denna wara ett fullkomligt anständigt fruntimmer. Angående dina bekanta bland studenter som jag vet, så kan jag omtala att Norlén numera är så långt kommen i sitt läseraseri att han tillochmed går upp på sjukhuset och söker proselyter bland de döende. Jag har blott sett honom några gånger, men som han nästan aldrig ser sig omkring på gatan är det högst sällan vi utbyta en helsning.

Majorn, d.v.s. Cederstråhle är ännu alltid samma lugna diplomat; endast i så fall har han ändrat sig att man ser honom ganska ofta ute fast jag är säker han läser rätt bra dessemellan.

Gust.B. har med denna termin börjat läsa med mycken fart - men vid lägliga tillfällen är han ännu lika spelsjuk som förut. Dessa sistnämnda äfvensom Axel Nordlander, som är Upsala-damernas förnämsta gunstling f.n. - helsa dig hjertligt - och låt nu se att du vid tillfälle skrifver mig några rader och låter mig veta hur du funnit och finner dig. - War lika egenkär som jag d.v.s.säg lika mycket om dig sjelf som jag nu om mig.

Din sanne wän
Franz Hjortsberg

Broder Calle!
Din för längesedan uttryckta önskan att hafva en autograph af min märkwärdiga hand går jag nu att uppfylla. Du ser att utrymmet är kort. A propos kort, står jag nu i begrepp att afrunka min spelkåthet på wännen Frans kassa ehuru det numera sällan händer mig. A propos kåthet, såväl å min som din sida, kan jag helsa från Mathsen och Kattsen.

Vivas floreasque!

Gustaf Berghman

P.S Tag en gentil present med dig åt mig när du kommer hem.

Broder Calle!

Som Hjortsberg just nu vid brefvets afgång kom hit upp, har jag ej tillfälle att sammanskrifva ngt större opus, utan får jag nöja mig med att här i Hjortsbergs bref teckna några få rader för att önska dig godt nytt år och önska dig allt möjligt nyttigt och roligt i London, Lissabon och andra verldens stora städer. Glöm ej att vid ngt tillfälle sända ett par rader till din gamle vän

Erik Cederstråhle

Ett långt brev från Carls gode vän Frans Hjortzberg som ger oss

en "pikant" inblick i ungkarlslivets "vedermödor" i dåtidens studentkretsar.

På slutet har även två andra kamrater, Gustaf Berghman och Erik Cederstråhle, bifogat sina hälsningar till Carl.