Trieste d. 15 Decbr, 1847

Goda, söta , snälla Gumma!

Sista datum af mitt sista bref till Dig var af d. 11 dennes ifrån Wien, och min deri yttrade förhoppning besvek mig icke. Jag har i dag haft glädjen emottaga Ditt kärkomna af d. 3die med likaledes välkomna tillskrifter af de snälla flickorna Emma, Mina och Faster, och tackar Er alla på det hjertligaste derföre. Gud vare lof att underrättelserna hemifrån hittils varit endast lugnande och under förhoppning att Försynen lika så väl hädanefter beskyddar Eder därhemma, fortsätter jag sålunda förtröstansfullt mitt kringstrykande lif så vidt och så länge ämnadt var och tid och omständigheter medgifva.

Förleden Söndag var för mig och min reskamrat en af de dagar som, enl. Jederholms berättelse från sin resa, äro utmärkta af svarta prickar. Såsom i mitt förra omnämndts skulle vi kl. 6 på morgonen afresa från Wien, och voro, efter att hafva uppstigit kl. 4, också vid Jernbanan kl. 1/2 6, men upptäckte då att, genom oförlåtligt slarf så väl af vår uppassning på det Hôtel der vi bodt, som af oss sjelfve, Anhelms kappsäck, som vi ganska riktigt sett nedbäras från vårt rum, saknades bland våra effecter. Anhelm måste då hufvudstupa fara tillbaka till Staden för att hemta den. Under tiden kom kappsäcken till Bangården genom särskildt bud från Hotellet, och jag expedierade sakerna, men Anhelm hann ej tillbaka förr än i samma ögonblick tåget afgick. En minut tidigare hade varit nog, men nu blefvo vi qvar med våra nattsäckar och i Reskläder, och denna minut kostade oss en dag.

I vår bedröfvelse satte vi oss på Värdshuset att spela Schack, och afgingo kl. 10 med ett blott till Neustadt afgående extra tåg; foro derifrån med Malle-post til Gleggnitz, hvilken väg leder förbi berg betäckta af evig snö; vidare 3 timars väg öfver det höga berget Simmering, som vi mest passerade uppföre till fots under hvad vi hos oss skulle kalla en härlig vinterafton: luften kall och klar, nymånen lysande som förgyldt silfver och vägen frusen samt omgifvande berg hvita af snö och frost. Bättre hade dock varit om vi fått passera hela berget vid dagsljus, ty härliga naturschener omgåfvo oss hela vägen. -

Anlände kl 8 till Märzgerschlag, måste vi der gå till hvila och först kl. 3 Måndags morgon fortsätta vår resa derifrån på Jernväg med de Resande som lemnat Wien kl. 7 Söndags afton. Efter 31 1/2 mils färd på 8 timar anlände vi kl. 1 på middagen till Cilli, foro kl. 2 derifrån med Mallepost och efter att under hela resten af dagen och natten hafva fortsatt resan nästan utan uppehåll 27 1/2 mil, blefvo vi i går middags kl. 1 på en gång angenämt öfverraskade af den härliga anblicken af Adriatiska hafvet och den vackra staden Triest, sannolikt hundradetals famnar under våra fötter. Vi ernade fara vidare först med ett om Fredag morgon afgående Ångfartyg; men som vi då ej kunnat hinna till Rom till Jul, hafva vi, för att vinna detta ändamål, och då vi icke just hafva något mera här att göra, nu beslutat fara med ett kl. 11 i afton härifrån afgående Ångfartyg, som lofvat lefverera oss i Venedig i morgon bittida i dagningen. Vi hafva vackert väder och månsken och Sjön är alldeles ren så att vi, under Guds beskydd, kunna med lika trygghet begifva oss på denna färd, fastän på natten, som om vi stannade qvar i land. Sannolikt hinna vi ej skrifva hem från Venedig, men skola icke dröja länge att skrifva från någon af de Italienska Städer vi komma att besöka.

Sannolikt kommer nu detta Dig tillhanda Tisdagen d. 28de, således på gamla året. Emedlertid önskar jag Eder alla Guds välsignelse till det nya året, och hoppas att vi med glädje och trefnad få tillbringa största delen deraf tillsammans, utan att sedan någonsin behöfva på så lång tid mera här nere åtskiljas. Frambär likaledes mina lyckönskningar och helsningar till alla från

Din trogne Gubbe
Niklas

Herr Graf sänder mig en bit ur Aftonbladet med en framställning af Mamsell Lind som gläder mig och hedrar henne.

Ett brev från Nils Magnus (NM) Höglund, på resa i Europa, till hustrun Frédrique.

Resan påbörjades i november 1847 och varade ända till april 1848. Under resan besökte han bland annat Berlin, Prag, Wien, Venedig, Livorno (där han firade jul), Rom, Paris, London och Amsterdam.

Tåget var en relativt ny företeelse och mycket av resandet företogs fortfarande med ångbåt och diligens. Ibland till och med till fots, vilket framgår av detta brev.